Sjukdom, choklad och sweeney todd.
Men jag är alls inte den som klagar, ty jag kan med all rätt och gott samvete lata mig i soffan framför datorn medan han tar sina random powernaps, vilka hittills har varat ca 18 av dygnets 24 timmar. Mycket trevligt, jag hyllar min lata ådra med lindts choklad och lyssnar på Johnny Depps ljuva stämma på tv. Fantastiska kanaler i detta land.
Imorgon hoppas vi på bättring, annars har jag inga andra knep kvar annat än att klappa karln på pannan och säga "poooor little bunny" upprepade gånger.
Men gud vad varmt det är!
Ökenfeber
Egypten är numera mitt hemland. Iallafall för ett år framöver, sedan får vi se. Och än så länge känns det bra! Har roat oss med att hälla i oss vin och hälsa på kamrater de senaste två dagarna, då vi ändå inte kan få nåt jobb gjort. Alla arbetare tog semester och försvann över påsken.
Sysslan för stunden är att ligga i soffan framför tv:n och inte göra något vettigt whatsoever. Snokar runt på facebook efter spännande uppdateringar från Sverige och tycker synd om min karlakarl som ligger här bredvid och håller på att förgås av feber. Stackarn. Utanför dunkar basen från baren papas och jag är varm och lycklig och trött.
Har inte så mycket vettigt att komma med, hjärnan är lite avtrubbad efter två dagars kalasande. Igår natt fick jag ett ryck och gjorde situps och blekte tänderna på fyllan. Jag rekommenderar starkt att aldrig somna med en tandblekningsskena i munnen. Fy för den lede vad det har ilat i tänderna idag.
Det händer grejer, tjejer.
Carl slog på stort och köpte sig en bar/restaurang i El Gouna! Det kommer bli en mysig, modernt klassisk pianobar med fräscha rätter och outstanding inredning. Live pianospel till lunchen, afterbeach med saxofon och fruktdrinkar i solnedgången, liveband och underhållning på kvällarna. Undertecknad blir värdinna över hela kalaset och håller koll på läget. Kanske till och med river av en låt då och då, den som lever får se.
Baren heter Studio 52 och paret som äger den idag är två mysiga människor samt begåvade musiker. Dom kommer behålla några procent, men det blir Carl som äger större delen av det hela. Förhoppningsvis rullar det igång bra och framöver kommer jag försöka locka över kamrater från detta kalla land att ta sig ett extraknäck i baren med gratis semester som lön Säg till om någon är sugen ^^
Det är vansinnigt spännande! Suttit i flera dagar nu och ritat upp hela baren skalenligt i Google Sketchup för att få en uppfattning om hur det kommer se ut till slut. Pilligt men roligt. Nu är vi hemma i Sverige i ca två veckor för att försöka hinna med lägenhetsuthyrning, röjning, packning och att säga hejdå till nära och kära.
Ett år i egypten, klarar man det? Kommer sakna svenska sommaren. Flyter saker på bra kanske man hinner hem en vecka eller två i augusti. Mor och far tänker jag importera med jämna mellanrum så jag inte får abstinens, och jag hoppas att diverse semesterplanerare siktar in sig på egypten - det är där det kommer hända i år!
En dröm häromnatten
Jag har börjat drömma väldigt detaljerade drömmar på sistonde. Detta är inte så ovanligt, men vad jag inte är van vid är att jag kommer ihåg dom så väl långt efter jag vaknat. Nedan följer ett exempel.
På ett nöjesfält/tågstation. Hela klassen från Bjärnum är där samt några till. Vi ska titta på en tåg-cirkus! Jag sitter bredvid Hanna och Johan. När tåget rullar in börjar Hanna ropa: Clownen! Cloownen!
Vi andra ser lite smått förvirrade ut men fnissar åt situationen. Varför ropar du?
- Jag känner clownen.
Tågcirkusen går då till så att själva rälsen än en scen, medan de random utspridda vagnarna fungerar som loger och ridåer. Hanna ropar igen:
-Var är Åsa? Och en liten tjej kikar ut ur dörren till en vagn. Nu blir vi uppkallade på scenen! Jag, Hanna och Johan går upp. Tydligen ska vi uppträda.
I brist på annat verkar det som att vi har en spektakulär version av Memory från Cats inövad, och den kör vi. Det är ett aningen speciellt nummer som delvis innebär att vi svävar omkring i luften med hjälp av vajrar, och det hela lockar av någon anledning till sig stans alla katter. Inklusive "Den farliga katten" som är ökänd vida omkring.
Andelningen till att jag vet varför den kallas "Den farliga katten" är för att hela publiken drar efter andan och unisont ropar: Det är Den farliga katten!
"Den farliga katten" är svart och väldigt lurvig och har en ovana att hänga fast vid ens armar och ben om han kommer åt, en konst vilken han utövar på oss en stund innan vi lyckas ta oss av scenen. Vi får iaf stående ovationer.
Sedan ringer jag Carl som kommer och hämtar mig. Vi åker hem för att titta till min nya lilla sköldpaddsbebis som jag nyss fött. (?) Den bor i en låda och smiter så fort den kommer åt, så det gäller att täppa till alla hål.
Men ack! Skalet är spräckt! Vem är den skyldige? Lillebror Johannes tassar tyst därifrån, han skulle vara sköldpaddsbarnvakt. Tydligen tappade han den i golvet.
Men den verkar må bra ändå, så vi beslutar oss för att ta en tur i Carls nya roddbåt och fiska lite. Sköldis får följa med. Det blir en mysig liten tur på sjön ända tills vi ska lägga till vid land igen. Carl hoppar ur först, men då glider båten iväg. Det enda som håller fast den vid bryggan är kroken och linan till metspöt, och linan går av med ett snäpp då båten fått upp en väldig fart. Jag och sköldpaddan krockar med en björk och välter! (Ja, det stod faktiskt en björk mitt ute i sjön. Den växte där.) Men vi lyckas ta oss i land till slut. Tyvärr är Carls nya fiskespö för all framtid förlorat.
Vi åker hem.
Och jag vaknar.
Länge sedan nu.
I natt bär det av till Egypten igen. Tillbringar mycket tid där nu, på gott och ont. Gott är det med värme, både i solen och i människornas mottagande. Ont är det att det blir så svårt att hålla ett vettigt liv igång här hemma i våran kalla nord. Vem vill ha en anställd som lämnar landet i tid och otid? Om ni finner någon, presentera mig gärna.
Men visst har jag hittat något att dryga ut kassan med. Ett deltidsjobb där jag får sätta schemat själv. Blir inga enorma summor, men bättre än inget antar jag. Jag tänker dock inte säga vad det är.
Det är löjligt vad svårt det är att hitta på saker att göra när man faktiskt måste vara vaken hela natten. Ska man gå upp tidigt dagen efter är det betydligt enklare att fastna till klockan fem framför datorn, tv:n eller en bok.
Ack, denna förbjudna frukt, sällan skådad är dess sötma.
Jag har hittills spelat alla facebookapplicationer jag kunnat hitta, läst igenom hela tjuvlyssnat och studerat namn och deras ursprung samt innebörd. Nu börjar fantasin tryta.
Låt oss avsluta med ett minnesvärt citat från min icke särskilt engelsktalande mor.
"Sometimes in the end of summer, we go out in the furnitures and picking bears"
Den som kan lista ut vad hon menar med detta får en guldstjärna.
Liten note:
http://www.t-shirt.se ty där skriver jag om diverse dumheter nu för tiden.
Frid och kärlek, kram och puss.
Time Out.
Men jag tänkte informera de som ändå hittar in här att jag officiellt tar en liten paus i mitt icke särskilt på sistonde aktiva skrivande här, så ni inte blir ledsna och undrar var jag tagit vägen. Inte vidare troligt dock. ;)
Men allt gott till er alla. Det är jul snart.
Verkar ju apflummigt.
Det närmar sig jul, ta mig fan. Jag kan svära hur mycket jag vill, för tomten är bannlyst hos oss.
Julen blir nog lugn och stillsam hos far och detsamma hos mor, nyårsaftonen skall tillbringas i stockholm då jag ska pussa ihjäl min loverboy på tolvslaget. Sedan inleds nästa år med en resa till Egypten. Ska bli hur mysigt som helst, vet ej än hur länge vi blir kvar där. Då karln är stammis där får han guida mig var vi nu ska, så hänger jag på som en liten vante. Sitter precis och beställer biljetter, vilket ställer til stora bekymmer för Mr fix´n´trix då det bara finns biljetter vilka innefattar mellanlandning, d.v.s två separata flygturer. Och att befinna sig flera tusen meter över marken i "en falukorv med två glasspinnar som sticker ut" kanske inte är det roligaste om man heter Carl.
Jag ser i alla fall fram emot det som tusan.
Wie!
Och jag vet, jag vet att jag varit en ohygglig tråkmåns här på sistonde. Det finns inte tid och inspiration till det just nu.
Men det kommer!
Allt gott.
Trött, trasslig Tova trakterar taktlöst.
Här har det inte varit mycket aktion på sistonde! Har haft hjärnan full av damm och delat dator med en lika tekniskt obegåvad individ som jag själv den senaste månaden, så det har inte funnits mycket tillfälle att få något gjort här.
Pank men lycklig i Stockholm på heltid numera alltså. Blev ju nerlurad hit för att leva mina "konstnärsdrömmar" som jag inte visste att jag hade, men hittills har det blivit mest slöande och mysande. Vi har iaf målat och sålt iväg några porträtt och försöker kämpa emot våra naturliga impulser att sova bort hela dagarna.
Satt igång en sida där man kan beskåda lite av det vi skrapat ihop, så där är det fritt fam att snoka runt om man känner för det. Är det någon som känner för att köpa ett porträtt (jag kan göra er snyggare än i verkligheten...;) så säg det isåfall. Alltid redo, som flickan sade.
Nu ska jag fundera ett tag på om min hjärna är kapabel att göra någon nytta överhuvudtaget idag, eller om jag ska ge upp och krypa in under täcket. Känns som den gått i ide för vintern faktiskt. Kanske vore en god idé även för resten av kroppen, ty vinter måste vara en av guds sämre påhitt.
Ah, just ja. Dontpanicart.blogg.se är sidan där vi lägger upp våra alster. Ser ni några nakna kvinnor är det förmodligen min nymfomaniske sambo som ligger bakom.
Allt gott, frid och friska blodkärl.
$+$=?
Hemma i byn nu i alla fall. Seg som en kola och trivs med det, ugglar mest inomhus då regnet utanför inte bjöd på ngot lockande. Längtar bort härifrån litegrann får jag dock erkänna, det fattas något lurvigt här. Ska snart åtgärda detta, kanske redan på söndag. Sen får vi se när jag kommer tillbaka.
Det känns... fint, på något sätt. Med allt. Om man bortser från den ekonomiska igeln som jag snart ska spruta radar på.
Otur för den här sidan dock, har märkt att det finns ohyggligt mycket mer att skriva när man har något att klaga på.
Den obotlige optimisten är inte så vältalig alla gånger.
Nu ska jag äta frukost.
.... med C
Jag kan ärligt säga att jag aldrig sett på maken.
Detta överträffar allt, och det vill inte säga lite.
För att uttrycka mig i klarspråk till övriga sökande; Auditionen är avklarad, and you got no business here.
Jag är så ohyggligt glad för att det regnade i Sundsvall i somras.
Målar för stålar
Ber verkligen om ursäkt för den värdelösa titeln.
Stockholm bjuder på vackert väder, men jag har inte hunnit se så mycket av det än. Detta skulle kuna bero på att jag jobbar som en galning, men har lika mycket att göra med at jag är en latmask och har funnit en likasinnad. Därmed tillbringas större delen av dagarna i sängen.
Men det går ändå bra med "jobbet", tycker jag. Bortser man från lite bristande arbetsmoral och vissa distraktionsmoment så går det lysande.
Jag har dock bestämt glömt bort att berätta vad jag håller på med. Åkte ner till stockholm förra helgen för att måla och sälja lite porträtt, samt för att tillbringa lite tid med Carl, får jag väl erkänna. Sitter för stunden ensam i hans lägenhet medan han är ute och leker vuxen. Men jag vet bättre, moha.
Har iaf avslutat det andra porträttet nu ikväll men är väl inte helt nöjd än, så det kommer nog bli en del efterpill inatt. Det första blev väldigt uppskattat iaf, till min stora lättnad. Var en aning rädd där ett tag då det skulle levereras till hans mamma. Hon tyckte om det, dock. En bild kommer nog lite senare, orkar inte leta reda på minneskortet just nu. Har heller inget vettigt att säga, är lite trött och nedstämd så jag ska väl försöka rycka upp mig innan lägenhetsinnehavaren kommer hem.
Hm.
Ja.
Morgonstund utan guld whatsoever.
Sedan blir det iaf direkt hopp på tåget efter jobbet för en tur ner till storstaden igen, för att stanna lite längre denna gång. Därav den tidiga timmen, orkade liksom inte med att packa igår så det får bli nu istället. Men så fann jag mig själv sittandes här? Skärpning nu.
Jag är nöjd. Nöjd och glad med världen och människorna i den. Idag tycks även vädret vara på min sida efter en vecka av regn och lätträknade plusgrader.Nu skulle jag bara haft min lön i handen också, och livet lekte. Har varit pank sedan början av juli nu, det börjar bli lite långtråkigt. Och med pank menar jag inte att jag inte har råd att köpa nya jeans, jag menar att det kan krävas en del trixande för att ha råd med bussen till jobbet.
Hårt liv, som sades.
Men jag är nöjd. Och nu far jag.
Alla vill till himmelen.
Det är ett hårt liv.
Har finslipat mina soffpotatisskills till max detta veckoslut i alla fall. Pep iväg till hufvudstaden igen i fredags och bäddade ner mig utan avsikt att någonsin gå upp igen.
Men ack, den ondsinte själ som skapade almanackan gjorde måndagen till en frustrerande oundviklig dag, and here I am. Fruktansvärt lång och outhärdlig dag må jag säga. Väcktes vid okristliga timmen sex och var tvungen att lämna en väldigt varm och mysig famn för att ta tåget från stockholm direkt till jobbet, där jag legat dubbelvikt över bordet med århundradets mensvärk större delen av tiden och hatat hela världen. Till slut blev klockan fem och jag sprang som en skållad råtta till bussen där jag somnade med en chokladkaka i handen, vilken smälte och blev otrevlig att upptäcka när jag vaknade.
Så väldigt ointressant det där lät, lyckades inte alls fånga mina plågor. Lägg till en stor dos hormorsvängningar och grunda alltihop med lite för lite sömn så kanske det klingar bättre.
Det pågår ett ras, för övrigt. Varning bör utfärdas för fallande tegel.
Knackningar, mutor, kulor och krut är inget problem, men inte ens mitt emotionella försvar klarar när någon helt sonika hoppar in i ett timbuktu-inspirerat krigsfordon och trampar på gasen.
Jag måste erkänna att jag börjat fingra på min vita flagga.
Och jag kom precis på hur den meningen hade kunnat tolkas om jag vore född med fler y-kromosomer.
Nu är det snart säng på schemat om jag ska överleva morgondagen i headsetet.
Lite sång, lite vin och lite kärlek, ska det vara så mycket att begära en tisdag i september?
Tova och jobb klingar falskt. Jag ser inget samband.
Häng med på kärlekens bandvagn.
Vi åker allesammans.
Min bror kallar min frisyr för "ett absorberande fluff".
Dom kloka orden får avsluta denna förvirrade harang.
Bye bye, I die.
Hamnade på en mycket mystisk hårdrocksklubb i en källare, som inte alls såg ut som den lugna lilla pub det var sist jag placerade baken i deras skinnsoffor. Där gnällde jag och Emilia ett tag över alldeles för snålt tilltagna öl samt fällde dräpande kommentarer över klubbens klientel när dom inte hörde. Sedan drog vi vidare till Hangloose, där vi dansade fötterna av oss och drack lite mer öl. Sedan tänkte jag lifta med en överårig Elvis bort till McDonalds, men tappade lusten när det visade sig att han bara kunde prata tyska. Vi hittade en överdimensionerad skylt formad som en pil istället, som vi tog med oss bort till Sibylla där vi försökte lura bort folk ur kön med den. Det funkade inte, och inte fick vi rabatt på pommes friten heller. Snålvargar. Sen övergav Emilia mig för Sandvikens fröjder och jag fibblade iväg mig till bussen där folk slogs som huliganer och min lillebror satt och sov. Jag kände min systerliga plikt och klämde in mig framför honom på bussen så jag kunde peta på honom när han snarkade för högt. Väl hemma undvek jag att dricka te och stupade i säng helt utan betänkelser på morgondagen, vilket ledde till en rent benknäckande huvudvärk när jag vaknade. Alvedonfrukost och ännu mera sömn, och nu sitter jag här och är nästan människa igen. Skönt.
Första helgen hemma på ett tag nu, lite trevligt. De senaste veckosluten har jag annars tillbringat i hufvudstaden där jag intagit kulinariska läcker heter och helt glömt bort hur man använder kläder. Blir eventuellt sådana övningar även nästa vecka, trots min emotionella mur måste jag erkänna att jag tycker om det. En del. Kanske till och med en aning. Eller mer.
Nu väntar jag på att mor ska komma hem med mat och chips till sin slitna dotter, ska bara städa vackert här tills dess. Hujedamig.
Jag är ett dyslektiskt vrak idag.
