Ser inte

 
Ser inte alls vad det är meningen att jag ska göra nu.
Klassiskt fall av äta-kakan syndromet.
Jag vill för allt i världen inte göra dig illa
men jag är rädd för att det är sådan jag är.
Detta kommer göra mig till en mycket värre människa än vad jag redan är.
Ber om ursäkt redan nu.
Förlåt.

Ser inte


Slampan har dött

ett Kanske gör sig väl framför alla påståenden.

Något som är mig en smula obekant har drabbat mig.
Då alkoholhaltiga drycker har intagits och rett upp mitt förvirrade sinne ikväll 
kommer jag nog till klarhet om vad som bör tyckas om saken.
Ty det är då hon brukar uppstå från de döda.
Men förhoppningsvis har hon funnit frid i sin grav ett tag
och lämnat plats för något som är en aning varmare och
 ta i trä 
mindre emotionellt livsfarligt.


Hah, en sida ni inte sett av Tova har kommit i dager.
Men var snäll och stäng munnen och tryck in ögonen där dom ska sitta, så chockerande är det inte.
Jag har bara tänt en liten tändsticka.

Jag finns inte där för er.

Om ni tittar på mig och gillar vad ni ser
så tänk om
om ni finner ut att ni fått känslor för mig
är det nog bäst att ni låter dom svalna
Jag finns inte till ert förfogande
och är inte bra för er.

Om ni trots allt får någon form av gensvar
så tvivla då på det
Jag är inte att lita på.

Mitt känsloliv är lika svårt att reda ut som mitt hår
och jag har slut på balsam.
Men om du ändå har bestämt dig för att fastna där i,
så minns att jag är ganska håröm.

Välkommen.