pryd

Jag har börjat drömma väldigt detaljerade drömmar på sistonde. Detta är inte så ovanligt, men vad jag inte är van vid är att jag kommer ihåg dom så väl långt efter jag vaknat. Nedan följer ett exempel.


På ett nöjesfält/tågstation. Hela klassen från Bjärnum är där samt några till. Vi ska titta på en tåg-cirkus! Jag sitter bredvid Hanna och Johan. När tåget rullar in börjar Hanna ropa: Clownen! Cloownen!
Vi andra ser lite smått förvirrade ut men fnissar åt situationen. Varför ropar du?
- Jag känner clownen.

Tågcirkusen går då till så att själva rälsen än en scen, medan de random utspridda vagnarna fungerar som loger och ridåer. Hanna ropar igen:
-Var är Åsa? Och en liten tjej kikar ut ur dörren till en vagn. Nu blir vi uppkallade på scenen! Jag, Hanna och Johan går upp. Tydligen ska vi uppträda.

I brist på annat verkar det som att vi har en spektakulär version av Memory från Cats inövad, och den kör vi. Det är ett aningen speciellt nummer som delvis innebär att vi svävar omkring i luften med hjälp av vajrar, och det hela lockar av någon anledning till sig stans alla katter. Inklusive "Den farliga katten" som är ökänd vida omkring.

Andelningen till att jag vet varför den kallas "Den farliga katten" är för att hela publiken drar efter andan och unisont ropar: Det är Den farliga katten!
 
"Den farliga katten" är svart och väldigt lurvig och har en ovana att hänga fast vid ens armar och ben om han kommer åt, en konst vilken han utövar på oss en stund innan vi lyckas ta oss av scenen. Vi får iaf stående ovationer.

Sedan ringer jag Carl som kommer och hämtar mig. Vi åker hem för att titta till min nya lilla sköldpaddsbebis som jag nyss fött. (?) Den bor i en låda och smiter så fort den kommer åt, så det gäller att täppa till alla hål.
Men ack! Skalet är spräckt! Vem är den skyldige? Lillebror Johannes tassar tyst därifrån, han skulle vara sköldpaddsbarnvakt. Tydligen tappade han den i golvet.
Men den verkar må bra ändå, så vi beslutar oss för att ta en tur i Carls nya roddbåt och fiska lite. Sköldis får följa med. Det blir en mysig liten tur på sjön ända tills vi ska lägga till vid land igen. Carl hoppar ur först, men då glider båten iväg. Det enda som håller fast den vid bryggan är kroken och linan till metspöt, och linan går av med ett snäpp då båten fått upp en väldig fart. Jag och sköldpaddan krockar med en björk och välter! (Ja, det stod faktiskt en björk mitt ute i sjön. Den växte där.) Men vi lyckas ta oss i land till slut. Tyvärr är Carls nya fiskespö för all framtid förlorat.

Vi åker hem.
Och jag vaknar.