pryd

Jag har börjat drömma väldigt detaljerade drömmar på sistonde. Detta är inte så ovanligt, men vad jag inte är van vid är att jag kommer ihåg dom så väl långt efter jag vaknat. Nedan följer ett exempel.


På ett nöjesfält/tågstation. Hela klassen från Bjärnum är där samt några till. Vi ska titta på en tåg-cirkus! Jag sitter bredvid Hanna och Johan. När tåget rullar in börjar Hanna ropa: Clownen! Cloownen!
Vi andra ser lite smått förvirrade ut men fnissar åt situationen. Varför ropar du?
- Jag känner clownen.

Tågcirkusen går då till så att själva rälsen än en scen, medan de random utspridda vagnarna fungerar som loger och ridåer. Hanna ropar igen:
-Var är Åsa? Och en liten tjej kikar ut ur dörren till en vagn. Nu blir vi uppkallade på scenen! Jag, Hanna och Johan går upp. Tydligen ska vi uppträda.

I brist på annat verkar det som att vi har en spektakulär version av Memory från Cats inövad, och den kör vi. Det är ett aningen speciellt nummer som delvis innebär att vi svävar omkring i luften med hjälp av vajrar, och det hela lockar av någon anledning till sig stans alla katter. Inklusive "Den farliga katten" som är ökänd vida omkring.

Andelningen till att jag vet varför den kallas "Den farliga katten" är för att hela publiken drar efter andan och unisont ropar: Det är Den farliga katten!
 
"Den farliga katten" är svart och väldigt lurvig och har en ovana att hänga fast vid ens armar och ben om han kommer åt, en konst vilken han utövar på oss en stund innan vi lyckas ta oss av scenen. Vi får iaf stående ovationer.

Sedan ringer jag Carl som kommer och hämtar mig. Vi åker hem för att titta till min nya lilla sköldpaddsbebis som jag nyss fött. (?) Den bor i en låda och smiter så fort den kommer åt, så det gäller att täppa till alla hål.
Men ack! Skalet är spräckt! Vem är den skyldige? Lillebror Johannes tassar tyst därifrån, han skulle vara sköldpaddsbarnvakt. Tydligen tappade han den i golvet.
Men den verkar må bra ändå, så vi beslutar oss för att ta en tur i Carls nya roddbåt och fiska lite. Sköldis får följa med. Det blir en mysig liten tur på sjön ända tills vi ska lägga till vid land igen. Carl hoppar ur först, men då glider båten iväg. Det enda som håller fast den vid bryggan är kroken och linan till metspöt, och linan går av med ett snäpp då båten fått upp en väldig fart. Jag och sköldpaddan krockar med en björk och välter! (Ja, det stod faktiskt en björk mitt ute i sjön. Den växte där.) Men vi lyckas ta oss i land till slut. Tyvärr är Carls nya fiskespö för all framtid förlorat.

Vi åker hem.
Och jag vaknar.

Jag sitter här, mitt i natten med tv:n på låg volym och min livsluft snarkande i rummet intill. Det är ingen idé att gå och lägga sig en natt som denna, ty jag skulle isåfall behöva stiga upp om mindre än två timmar.

I natt bär det av till Egypten igen. Tillbringar mycket tid där nu, på gott och ont. Gott är det med värme, både i solen och i människornas mottagande. Ont är det att det blir så svårt att hålla ett vettigt liv igång här hemma i våran kalla nord. Vem vill ha en anställd som lämnar landet i tid och otid? Om ni finner någon, presentera mig gärna.

Men visst har jag hittat något att dryga ut kassan med. Ett deltidsjobb där jag får sätta schemat själv. Blir inga enorma summor, men bättre än inget antar jag. Jag tänker dock inte säga vad det är.

Det är löjligt vad svårt det är att hitta på saker att göra när man faktiskt måste vara vaken hela natten. Ska man gå upp tidigt dagen efter är det betydligt enklare att fastna till klockan fem framför datorn, tv:n eller en bok.
Ack, denna förbjudna frukt, sällan skådad är dess sötma.
Jag har hittills spelat alla facebookapplicationer jag kunnat hitta, läst igenom hela tjuvlyssnat och studerat namn och deras ursprung samt innebörd. Nu börjar fantasin tryta.

Låt oss avsluta med ett minnesvärt citat från min icke särskilt engelsktalande mor.

"Sometimes in the end of summer, we go out in the furnitures and picking bears"

Den som kan lista ut vad hon menar med detta får en guldstjärna.