Yrväder med solsaknad
Jag får skäll av min bror för att jag skriver blogg. "Vem är intresserad av att läsa om händelser som inte på något sätt dom är inblandade i?" Ja, säg det. Nu ligger ju dock inte mitt intresse i att läsa det jag skrivit, utan att lämna små spår, notes om ni så vill, så jag kan komma ihåg vad jag gjorde här och nu. Mitt minne är i övrigt ganska uselt.
Så alltså, här kommer ännu en för omvärlden ointressant anteckning! Helgen har varit lugn och nyttig, har hunnit med både det ena och det andra och hållit mig innanför husets fyra väggar, men har ändå lyckats göra av med alldeles för mycket pengar. Absurt. Imorgon börjar nästa skolvecka och jag längtar, det ska bli roligt att köra stenhårt med 12-timmarsrep igen. Pratade med min gode vän borta i solen idag som jobbar och står i och kände mig fantastiskt onyttig som sitter här hemma och inte får nåt gjort. Paradoxalt.
Gjorde iaf om mig till ett rött yrväder igår, gode grannen agerade frisör och gjorde det bra dessutom. Så jag är nöjd och sitter och pillar i testarna oavbrutet.
Jag har börjat få lite ångest nu igen, det känns som om året rusar iväg fortare än innehållet i en chipspåse. Vad i all världen ska jag hitta på efter detta? Nog finns där alternativ alltid, men jag med min motvilja mot bestående beslut gör sig påmind och låser fast mina händer under baken där jag sitter på stolen. Jag måste ge mig själv en spark i arselet snart, kan inte fortsätta lita på min goda tur, ty då piper den nog iväg fort.
Och visst, det är ljuvligt, med all den action som är här nere i söder. Det händer grejer i stort sett hela tiden, men jag längtar ändå efter hysteri, galenskaper, urflippade eskapader. Jag vill smyga ner i utomhuspooler om natten, springa naken i stuprännorna, älska i smyg och tysthet bakom en bardisk under pågående servering, försvinna spårlöst i dygn i sträck, gå längst en järnvägsräls en sommarnatt och plocka smultron med en älskad vän i ena handen och en låda chapel hill i den andra.
Kort sagt, jag saknar gamla dagar. Och sommaren.
Nu är det fan på tiden att det ljusnar om nätterna snart.
.
Så alltså, här kommer ännu en för omvärlden ointressant anteckning! Helgen har varit lugn och nyttig, har hunnit med både det ena och det andra och hållit mig innanför husets fyra väggar, men har ändå lyckats göra av med alldeles för mycket pengar. Absurt. Imorgon börjar nästa skolvecka och jag längtar, det ska bli roligt att köra stenhårt med 12-timmarsrep igen. Pratade med min gode vän borta i solen idag som jobbar och står i och kände mig fantastiskt onyttig som sitter här hemma och inte får nåt gjort. Paradoxalt.
Gjorde iaf om mig till ett rött yrväder igår, gode grannen agerade frisör och gjorde det bra dessutom. Så jag är nöjd och sitter och pillar i testarna oavbrutet.
Jag har börjat få lite ångest nu igen, det känns som om året rusar iväg fortare än innehållet i en chipspåse. Vad i all världen ska jag hitta på efter detta? Nog finns där alternativ alltid, men jag med min motvilja mot bestående beslut gör sig påmind och låser fast mina händer under baken där jag sitter på stolen. Jag måste ge mig själv en spark i arselet snart, kan inte fortsätta lita på min goda tur, ty då piper den nog iväg fort.
Och visst, det är ljuvligt, med all den action som är här nere i söder. Det händer grejer i stort sett hela tiden, men jag längtar ändå efter hysteri, galenskaper, urflippade eskapader. Jag vill smyga ner i utomhuspooler om natten, springa naken i stuprännorna, älska i smyg och tysthet bakom en bardisk under pågående servering, försvinna spårlöst i dygn i sträck, gå längst en järnvägsräls en sommarnatt och plocka smultron med en älskad vän i ena handen och en låda chapel hill i den andra.
Kort sagt, jag saknar gamla dagar. Och sommaren.
Nu är det fan på tiden att det ljusnar om nätterna snart.
.
Kollationering - I´m the pack
Har suttit på kollationering från klockan nio imorse, och jag måste säga att jag inte kunde vara nöjdare. Fått en alldeles underbar roll och fått en låt som passar mig som handen i handsken. Det enda jag är lite ororlig över är väl att Helena vet lite för mycket om mig än vad som är helt nyttigt, med tanke på låtens karaktär.. Men jag är då den sista som klagar.
Imorgon kör alltså repetionerna igång, full fart från start.
Vi är då alltså på ett college i mitten av 60-talet. Jag är en av gatutjejerna, packet; Rita. Hon verkar vara en härlig tjej.
Med lite tur håller datorn sig vid tills jag har hunnit lära in låtarna, men man ska väl inte hoppas för mycket när det gäller denna envisa skrothög.
Men jag är lycklig. Jag ska få sjunga om sex inför hur många människor som helst och förföra en grabb på scenen, Jag ska växla din spak inatt, det är allt jag säger.
Hallelujha.
Imorgon kör alltså repetionerna igång, full fart från start.
Vi är då alltså på ett college i mitten av 60-talet. Jag är en av gatutjejerna, packet; Rita. Hon verkar vara en härlig tjej.
Med lite tur håller datorn sig vid tills jag har hunnit lära in låtarna, men man ska väl inte hoppas för mycket när det gäller denna envisa skrothög.
Men jag är lycklig. Jag ska få sjunga om sex inför hur många människor som helst och förföra en grabb på scenen, Jag ska växla din spak inatt, det är allt jag säger.
Hallelujha.
Limmade nagelband
Då blev det lördag. Vaknade imorse i vild panik och tyckte jag hade försovit mig till stepplektionen som är på tisdag. Är jag månne en aning stressad? Nacken spänner, så det är troligt. Jag får köra Kay Pollack och omskapa min verklighet.
För övrigt en väldigt bra föreläsning som stämmer överens med mycket jag själv funderat på under mina förvirrade tonår. Det är så självklart det han säger, dina tankar är dina egna och skapar den värld du lever i. Vad skulle annars göra det, njurarna? Vår hjärna är ett mystiskt organ vars kapacitet vi inte ens utnyttjar till hälften. Jag ska lära mig, oh vad jag ska lära mig.
Men först ska jag in till Hässleholm och köpa svart hårfärg, ty ikväll är det maskerad (igen) på schemat. Jag är hysteriskt nöjd med min kostym, krossade julkulor till trots. Tillbringade kvällen igår på skolan och skrattade mig gråtfärdig åt spermien Fredrik. Då är det jävlar i mig en bra skola, om man mer är gärna tillbringar fredagkvällarna där.
Och det är klart ute idag! Dimman blåste bort och jag såg en skymt av solen! Vilken vidunderlig skillnad det gör på mitt humör att få lite ljus. Snart kommer det ljus även på kvällar och nätter, jag längtar. Perioden nu när solen är på väg tillbaka är den bästa jag vet, det finns inget så vacker som en tidig vårkväll då det luktar jord, blött gräs och asfalten är torr medan himlen har sådan där skymningsfärg, precis när solen gått ner. Det är sommar, barndom och vemod över sådana kvällar.
Men i år är det på gott och ont, ty ju mer ljuset återvänder, desto mer rinner min tid här i skåne ut. Och jag vill så väldigt gärna stanna här ett tag till.
Jag har för övrigt lösnaglar för andra gången i mitt liv och fastnar i allt.
L´amour
Jag har en djup och innerlig tonårsförälskelse i denna människa. Som om det inte vore nog med det högst fördelaktiga utseendet, människan sjunger som en gud. En GUD.
På franska.
I say no more.
http://www.youtube.com/watch?v=wPJksCIe-1E
På franska.
I say no more.
http://www.youtube.com/watch?v=wPJksCIe-1E
Deadhead ´n´ bodyslam.
Attans. Och jag menar verkligen Attans.
Influensan tog mig med storm och här ligger jag som en knölpåkad säl. Vaknade i fredags morse, dagen för avresan ner till söder igen, och kände mig svullen och öm i halsen. Yea right, tänkte jag, sen glömde jag bort det och hoppade på tåget. Men se Influensa är inte lätt att lura, och sedan i lördags har jag knappt tagit mig ur sängen. Huvudvärk, muskelömmande, snor och andra trevligheter har alla hälsat på i min julbordstjocka kropp. Jag hostar upp knytnävstora slemklumpar och tycker väldigt synd om mig själv. Missade första skoldagen på det nya året, kommer förmodligen missa de två kommande med. Jag går under av trisstess. Detta trots att jag har en chipspåse, och vad säger inte det om min tillvaro i nuläget?
Det är lågt, lägre än all världens glocalnetabonnemang, att göra mig så sjuk att jag inte längre kan känna smak på det jag äter. Gud skall skällas på för detta.
Då bristen på aktivitet är påträngande här kan jag iaf beskriva nyårsaftonen lite närmare. Emilia och jag hade ju kommit överens om att festen i år skulle vara ute i byarna, med alla de gamla nära och kära byborna och diverse trevligt bihang. Och det blev lyckat, tro det eller ej. Nyår brukar annars vara den mest ångestframkallade högtiden av alla för mig, men maten blev god trots några små brinnande missöden, sällskapet var underhållande och det var då sanneligen ingen brist på alkohol. Det enda det var brist på var väl i så fall utrymme, då det trillade in säkert tio fler än vi räknat med. Men det gick med lite pussel. Vi och 40 glada själar skålade in det nya året långt borta i skogarna på Heden med skumpa och fina raketer. Sedan smet jag och några till iväg på efterfest och sjöng singstar med kinesiska utbytesstudenter till klockan fem på morgonen. Då skulle vi hem och gick vilse. Jag fick något långt och tatuerat med mig och det slutade med att jag sov kvar där och tappade bort alla mina kläder och var totalt blåslagen när jag vaknade, till min stora förtjusning.
Så kan det gå.
Förmodligen det mest lyckade nyårsaftonen någonsin.
Nu ska jag koka te i min nya fina vattenkokare (TACK pappa!) och låtsas att det är sommar ute och att jag bara lider av hösnuva pga av alla ljuvliga blommande blommor.
Nu ska
Influensan tog mig med storm och här ligger jag som en knölpåkad säl. Vaknade i fredags morse, dagen för avresan ner till söder igen, och kände mig svullen och öm i halsen. Yea right, tänkte jag, sen glömde jag bort det och hoppade på tåget. Men se Influensa är inte lätt att lura, och sedan i lördags har jag knappt tagit mig ur sängen. Huvudvärk, muskelömmande, snor och andra trevligheter har alla hälsat på i min julbordstjocka kropp. Jag hostar upp knytnävstora slemklumpar och tycker väldigt synd om mig själv. Missade första skoldagen på det nya året, kommer förmodligen missa de två kommande med. Jag går under av trisstess. Detta trots att jag har en chipspåse, och vad säger inte det om min tillvaro i nuläget?
Det är lågt, lägre än all världens glocalnetabonnemang, att göra mig så sjuk att jag inte längre kan känna smak på det jag äter. Gud skall skällas på för detta.
Då bristen på aktivitet är påträngande här kan jag iaf beskriva nyårsaftonen lite närmare. Emilia och jag hade ju kommit överens om att festen i år skulle vara ute i byarna, med alla de gamla nära och kära byborna och diverse trevligt bihang. Och det blev lyckat, tro det eller ej. Nyår brukar annars vara den mest ångestframkallade högtiden av alla för mig, men maten blev god trots några små brinnande missöden, sällskapet var underhållande och det var då sanneligen ingen brist på alkohol. Det enda det var brist på var väl i så fall utrymme, då det trillade in säkert tio fler än vi räknat med. Men det gick med lite pussel. Vi och 40 glada själar skålade in det nya året långt borta i skogarna på Heden med skumpa och fina raketer. Sedan smet jag och några till iväg på efterfest och sjöng singstar med kinesiska utbytesstudenter till klockan fem på morgonen. Då skulle vi hem och gick vilse. Jag fick något långt och tatuerat med mig och det slutade med att jag sov kvar där och tappade bort alla mina kläder och var totalt blåslagen när jag vaknade, till min stora förtjusning.
Så kan det gå.
Förmodligen det mest lyckade nyårsaftonen någonsin.
Nu ska jag koka te i min nya fina vattenkokare (TACK pappa!) och låtsas att det är sommar ute och att jag bara lider av hösnuva pga av alla ljuvliga blommande blommor.
Nu ska
Världens snabbaste år.
Man ska tydligen göra en sammanfattning över året som varit, har jag hört. So here it goes:
Sen var då det hög tid att skaffa lägenhet och planera resa ner. Fick efter mycket om och men tag i något i en liten håla kallad vittsjö men tänkte inte närmare på saken, det var ju lång tid tills vi började ansåg jag. Sedan kollade jag datumet och fick en smärre chock, vi började ju en vecka innan jag trodde. Mamma tog semester i ett huj och vi var framme natten innan jag började. Övernattade hos mors gamla vän i Ängelholm och susade, rufsig och eländig till skolan därefter. Var nervös som en idiot men träffade en charmig norrlänning och kände mig som hemma. Tiden efter det har mest varit ett rosa dis, men vi har hunnit med mycket. Flera småpjäser, en häftig höstshow och än mer småredovisningar, barnteatrar och så julavslutningen då. Hem igen, ut ur bubblan, genom hela landet till Örnsköldsvik för att fira med farmor. Släktträff och hem, festade och gick vilse i Sandviken, träffade Slipsen igen, ramlade ner i sängen och sen var det nyårsafton. Den kräver ett kapitel för sig:
Jag har blåmärken precis överallt och är väldigt, väldigt nöjd med tillvaron. Kanske en av de roligaste och vildaste nätterna på väldigt länge.
Sådär, då var det klart! Nog har jag lite ångest över att åka ner igen, men det ska ändå bli väldigt skönt.
Det bästa med det här året (läs: förra) har trots allt varit i Bjärnum.
Det absolut sämsta var att det tog slut med hårdrockaren.
Men på något sätt kanske det var värt det ändå.
2007
Fantastiskt år på många sätt och vis. Det började i januari, tro det eller ej.
Jag och samtliga ESMU3:or slet som galningar med slutproduktionen under hela våren, samt försökte överleva vår kryptiska regissör. Men det blev bra till slut. Våren fortsatte med lite ångest över framtiden, svartjobb och diverse glada dagar. Balen klarades av i ett huj och var hemskt fancy och väldigt trevlig. Sedan halkade jag ner till skåne på ett bananskal och gick på audition på skoj tillsammans med mina goda vänner Linn och Klara. Sen for jag hem igen och började oroa mig över studenten, men den var nog något av det trevligaste jag varit med om. Dags för sommarjobb! Hamnade på en pub och blev spontanbartender. Trvides som fisken i vattnet tills mitt lägenhetskontrakt gick ut, då var det dags för flytt. Packade ihop allting i lådor och grät en skvätt över min Gula Fara på köpmangatan. Sedan körde vi bort sängen till nya lägenheten och nya sambon Alex, jag stack iväg och jobbade natt och åkte till Borlänge på Peace and Love morgonen efter. Tre galna dagar där, stor del av dem bör censureras så det är lika bra att skippa närmare beskrivningar helt. Tåg vidare till Gagnef med middag och sen hem o jobb jobb jobb. Hann åka en sväng till Falun också för att festa med den vackra Johanna, och vem ringer när vi skramlar med flaskorna som värst? Per från Bjärnum! Tova har kommit in, tänka sig! Jag skramlade med flaskorna än värre och sken som en sol. Fantastiskt år på många sätt och vis. Det började i januari, tro det eller ej.
Sen var då det hög tid att skaffa lägenhet och planera resa ner. Fick efter mycket om och men tag i något i en liten håla kallad vittsjö men tänkte inte närmare på saken, det var ju lång tid tills vi började ansåg jag. Sedan kollade jag datumet och fick en smärre chock, vi började ju en vecka innan jag trodde. Mamma tog semester i ett huj och vi var framme natten innan jag började. Övernattade hos mors gamla vän i Ängelholm och susade, rufsig och eländig till skolan därefter. Var nervös som en idiot men träffade en charmig norrlänning och kände mig som hemma. Tiden efter det har mest varit ett rosa dis, men vi har hunnit med mycket. Flera småpjäser, en häftig höstshow och än mer småredovisningar, barnteatrar och så julavslutningen då. Hem igen, ut ur bubblan, genom hela landet till Örnsköldsvik för att fira med farmor. Släktträff och hem, festade och gick vilse i Sandviken, träffade Slipsen igen, ramlade ner i sängen och sen var det nyårsafton. Den kräver ett kapitel för sig:
Jag har blåmärken precis överallt och är väldigt, väldigt nöjd med tillvaron. Kanske en av de roligaste och vildaste nätterna på väldigt länge.
Sådär, då var det klart! Nog har jag lite ångest över att åka ner igen, men det ska ändå bli väldigt skönt.
Det bästa med det här året (läs: förra) har trots allt varit i Bjärnum.
Det absolut sämsta var att det tog slut med hårdrockaren.
Men på något sätt kanske det var värt det ändå.