pryd

Åh, jag skaaa gå och lägga mig snart. Men jag är inte trött, för mycket uppe i varv!
Dagen har varit galen som sig bör. Innan jag glömmer det bör jag även nämna att det var duettredovisning igår, och den gick hyfsat. Shit, var det bara igår? Kunde lika gärna ha varit förra veckan..
I alla fall. Mukuredovisning! Hej vad roligt det var, trots att det tog hela dagen i anspråk. Hela klassen i grupper på fyra skulle redovisa en varsin Andrew Lloyd Webber musikal på valfritt sätt. Och folk är då sannerligen kreativa. Roligast var nog Starlight Express, då vi fick se en fantastisk välklippt och underbart regisserad filmatisering av hur ett tågrace kan se ut i skolmiljö.
Det är svårt att beskriva deras kreativitet, men tänk er en korridor. Den ger sken av att vara helt oskyldig som vilken ordinär korridor som helst, men plötsligt svischar något förbi! Vad var det?? tänker du och tittar igen, bara för att nästan bli överkörd av en skönlockig yngling iklädd guldtights, cyklop och durkslag som kommer rullande i oroväckande hastighet på en barnvagn. Han följs snart av en kvinna som i korsett, cykelhjälm och även hon cyklop frenetiskt sparkar sig fram på en gammal klädhängare och stannar för att kopiera en sångtext. Nu börjar du klia dig fundersamt i huvudet, och hör ett rassel bakom dig. Där kommer ännu en cyklop, på en skrivbordsstol minsann. Stilig som få i silverfläckig kostym och en smakfull handväska på huvudet, käckt ombunden med en slips. Han stannar för att köpa en cola. Under tiden har barnvagnen parkerats utanför en av danssalarna och dess passagerare gått in för att utföra vad som kommer bli utnämnd till årets koreografi. Du följer efter och tvivlar på dina sinnens fulla bruk och får nästan en hjärtattack när en stor blå blubb med imponerande bröstmuskler och en en knallröd tratt på huvudet kommer farande runt hörnet i en kundvagn. Han åtföljs av de andra och försvinner in i mörkret i garaget med ett brak.
Har du upplevt något av ovanstående så befann du dig troligen i denna nyss nämnda film.

Hade också nästan oförskämt roligt på vår egen redovisning :D
Whistle down the wind, strumpteaterversionen. Har ni någonsin försökt framföra en musikal enbart med hjälp av dina händer? Jag hade varit lite överambitiös och tillverkat några slående vackra strumpgubbar med ögon, fräknar, charmörlock, skinnpaj och gud vet vad. Våran fantastiska grupp framförde sedan detta stycke med hjälp av dessa, en tvivelaktig kartong-lada och världens lägsta scen. Att säga sina repliker, mima med strumpan, dansa med strumpan, låta bli att synas och försöka hålla sig för skratt när man trängs tre personer på en yta av ca två kvadratmeter bakom en ca en meter hög scen är en hysterisk upplevelse. Jag tror jag dog. Men är väldigt nöjd och fått intrycket av att samtliga känner detsamma :)

Ja, det var skoldagen det. Men dagen är inte slut än, nu var det barnteater på schemat! Vi har under två veckor repat in en söt liten berättelse som vi idag visade upp för markaryds ungar i åldrarna 8 - 11.  Tova i rollen som tjocktomte med basröst, hej och ho ho ho. Det var väldigt roligt och ungarna verkade uppskatta det, speciellt godisregnet om inte annat ;) Men bara resan dit är nästan värd ett textstycke för sig.
Av någon anledning tycker vi om rekvisita. Rekvisita är bra, rekvisita måste man ha om det ska bli julstämning på scen. Men rekvisita har svårt att få plats i världens minsta bil tillsammans med fem personer, den har tillochmed svårt att få plats i den andra lite större bilen med fem personer även där. Inpackade som sillar med en julklappssäck i nacken och ett duntäcke i ansiktet, en klämd Lina på ena sidan och en mosad Christian på andra så rullar vi då. Ett stopp innan markaryd där jag plötsligt får en youghurt nersläppt i huvudet och några allmäna diskussioner om hur vi ska få in en redig kälke tillsammans med allt det andra. Lite trolleri och det gick. När vi väl nådde markaryd hade mina tår domnat bort pga klämda ben och Christian såg ut som en nackad höna pga julklapparna i famnen. Redo och laddade för premiär! In med alla grejer och dags för prepp. En liten missräkning var att vi släpade med ett elpiano då det redan fanns flygel på plats. Dumt. Men vi är vid gott mod ändå tills ljuset släcks, då blir det plötsligt kolsvart bakom scenen, vi snubblar på peruker och varandra. blir smått hysteriska och välter nästan byxorna. Dock gick föreställningen väldigt bra när vi väl kom igång.
Lek och smink med ungarna efteråt och så in med alla grejer och oss i bilen igen - hemfärd.
Så här är jag nu, klockan är alldeles för mycket och dagen imorgon kommer också vara väldigt aktiv, följaktigen borde jag sova.

Såå, godnatt.

Mitt huvud är på väg att klyvas i två delar. Vaknade vid fem imorse och trodde jag hade dött under natten. Denna jäkla migrän, idag var det värre än på länge. Missade samtliga utveckligssamtal i skolan pga den och nu funderar jag allvarligt på att amputera. Jag har så lång hals så det kanske inte skulle märkas om huvudet rök.
Ska iaf in till skolan nu ändå, bättre sent än aldrig antar jag. Repa sång och redovisning och svära lite över vad jag missade. Arg, jag är.
Fattar inte vad det beror på heller, denna elaka åkomma jag dragits med sedan barnsben. Ögonen har kollats, hjärnan har magnetröntgats, diverse kontroller har gjorts men tydligen är jag frisk som aldrig förr, förutom det faktum att det ibland känns som någon plockat ur min hjärna, hamrat på den med något vasst och slängt tillbaka den med våld i skallen på mig, där den sen ligger och skvalpar runt och stöter i väggarna så fort jag rör på mig. Det gör så ont att jag inte kan göra annat än ligga över toalettstolen och spy för jag vet inte var jag ska ta vägen.
Men nu har det lugnat sig igen, äntligen.
Nu ska jag torka mun och ögon och pipa iväg.