pryd

Yes, det flyter på. Vaknade för alls inte länge sedan i vild panik av att telefonen ringde. Från det andra jobbet jag sökte.  Hej är det Tova vad bra och jag ser ditt mail här du passar ju perfekt vill du börja i augusti kvällstid eller dagtid? Öh.. host, harkel.. kvack.
Tror jag lyckades bluffa tillräckligt för att framstå som en pigg och alert ung kvinna iaf, möjligen något förvirrad. I bästa fall trodde dom kanske jag hade en riktigt elak förkylning.
Nu har jag iaf två jobb att välja mellan, igår morse hade jag inget alls. Det känns ju skönt.
Mitt största problem denna ljuvligt varma dag är var jag ska åka och bada någonstans, samt utmaningen i att bearbeta far min så att han tror att han frivilligt vill låna mig pengar så jag kan lämna fastlandet. Håll tummar och tår, jag tror att det går.
Men först ska jag ta en riktigt kall dusch och tvätta bort allt sovgrus. Tänkte faktiskt krypa i säng i tid igår kväll, men något kom i vägen och jag satt framför datorn med ett fånigt flin till halv fyra istället.
Men jag klagar inte egentligen.
Jag tror jäklar i mig att jag tycker om det. Kanske, en aningens liten smula, om inte annat.
Det är svårt att säga, då jag har "en vägg av is som omsluter min vackra själ".
Vilket jag tror syftar på min känslomässiga förstoppning. Men om det nu finns sådant intresse för att smälta denna vägg, så bjuder jag på det med ett glatt leende.

Ja, då var man här igen. Skrivande på ett elakt tangentbord som försöker få mig att framstå som en dyslektiker, men det är sådant man får leva med. Vad har hänt sen sist?
Helgen har varit aktiv som sig bör. Jag är nu ett levande bevis på att det GÅR att ha roligt utan pengar, ty jag ligger på mycket minus just nu och plånboken har börjat få fuktskador av alla tårar jag fällt när jag tittat ner i den. Inte hör dom av sig från något arbete jag sökt heller, ack och ve..
Men det är skitsamma, för jag har haft fantastiskt kul detta veckoslut. I torsdags tyckte en gammal god vän att vi skulle umgås och prata gamla minnen. Det lät som en plan så god som någon, så jag bjöd in honom till min (läs; min mors) lägenhet för lite sådant. Smuggelöl, tvångsrakning och rom&cola och allt som hör därtill tills klockan blev morgon och solen gick upp. Skickade hem karln vid halv sju då det var dags för sömn, bara för att bli uppringd av vederbörade en kvart senare då han ville förklara vilken underbar morgon det var. Tack du, godnatt. Vaknade tre timmar senare och kunde för allt i världen inte somna om. Upp och skutt och planerade en lugn och skön kväll framför tv:n med en påse chips och tidig kväll. Eller hur. Blev bjuden på dejt helt plötsligt och innan jag visste ordet av satt jag på tåget till Stockholm. Svettades helt nervöst större delen av resan då jag hade två hysteriska barn med tillhörande mamma bakom mig som skrek ikapp samt en utländsk läkarstuderande (hoppas jag innerligt...) vid min sida som drack starköl och kollade på filmklipp från, hör och häpna, ögonoperationer på sin dator samt grymtade lite otäckt ibland. Den färden kunde inte ta slut fort nog.
Men kvällen som följde var lätt värd allt från ögonsexuella grymtläkare till ungar med röststyrka på tusen decibel.
Tänker inte gå in på några närmare detaljer, bara säga att det var en kille som visste hur man skötte en dejt på bästa sätt. Allt från upphämtningen till middagen till det att jag låg bekvämt tillbakalutad, drack skumpa och blev matad med vindruvor och färska hallon var i det närmaste perfekt. Och nu frångår jag min vana och överdriver jag inte ens. Behövs inte.
Blev kvar där hela lördagen och skulle då ta tåget hem på eftermiddagen då min artige kavaljer skulle hoppa på båten till Gotland. När nu prinsessbehandlingen var över och jag skulle klara mig själv misslyckades jag förstås kapitalt. Missade tåget med buller och bång, och fann mig stående på centralen med över tre timmar att slå ihjäl innan nästa tåg skulle gå. Men slumpen är min bästa vän, jag ringde min bror som av någon anledning både befann sig i staden (han bor i vanliga fall i södertälje) och hade en lägenhet till förfogande.
Jag tog apostlahästarna dit, och när jag svettig och illaluktande rasar in i lägenheten sitter förutom min bror en gammal gymnasieklasskompis där. Fantastiskt otippat. Dom bjöd på pucko o macka vilket jag slök utan vidare hänsyn till deras eventuella hungerkänslor, sedan tog vi tunnelbanan allihop. Jag hittade mitt tåg och en ledig kupé där jag lovade mig själv att aldrig mer dricka alkohol och låta bli att sova två dygn i sträck. Fick snart sällskap av en trevlig karl som hade varit på kryssning. Han hade väskan full av öl, ville jag ha en? Tja, varför inte. Vi hamnade i samspråk och han hade stora kunskaper om kvinnans gener. Vi söker tydligen rika, schyssta framgångsrika killar som vi kan skaffa avkommor med.
"Du kan vara kär i en looser, men han kommer aldrig bli far till dina barn!"
Word.
Vidare tyckte han att jag påminde om hans dotter som tydligen var lite av en bitch och numera jobbade som modell i Paris (åh, men inte ska väl jag..) samt totaldominerade sin stackars pojkvän, vilken råkade vara Lasse Lindh. Där ser man. Vi skiljdes åt i Gävle, jag bad han hälsa så mycket till Lasse, sen for jag hem hem hem och dog av trötthet.

Igår söndag kom Emilia förbi på lite kaffe o kaka. Vi skulle planera vår eventuellt kommande resa till Gotland och skvallra i största allmähet. Vilket vi gjorde. Sedan tittade vi på tusen klipp med Fredrik och Filip. Sedan tittade vi på The Crow och åt flottiga baconmackor. Sedan engagerade vi oss något helt hysteriskt i thaiboxning samt fick en tvångstanke att vi var tvungen att skapa poesi av ALLA ord i kylskåps-poesiasken. Eftersom jag alltid misstänkt att vi är lite av två genier lyckades vi givetvis. Runt fem imorse promenerade den blonde hem och jag somande framför tv:n.

Sammanlagd kostnad för hela helgen: 235 kr.
Se, det går att ha roligt utan pengar :D

Nu ringde dom äntligen tillbaka från jobbet. Intervju på onsdag, woho!

Jag sitter hemma med mor och lär mig om världen samt dricker rödvin. Vi är dekadenta och förkylda.
Mor har lärt mig allt om flodpärlsmusslor, om det nu kan komma till användning i framtiden. Tveksamt. Dom har ett hårt liv, för övrigt.

Det är så här, att jag målar lite. Porträtt och så. Är det någon som är intresserad av att få ett porträtt målat av sig? (förutom er jag redan lovat, era kommer tids nog..) Hör av er isåfall. Några exempel nedan.

Idag tänker jag gå utanför dörren. Jag tänker gå till ica och köpa ett telefonkort och en påse chips. Det är absolut det enda jag tänker göra idag överhuvudtaget, efter den oerhörda bedriften ska jag inta vågrätt läge och stanna där.
Tro fan att jag fick nån sömn igår. Inte då.
Tog en varmt lång dusch o var mjuk och småsömnig o tänkte sova i närmare 14 timmar då en gammal bekant hör av sig. Ville jag hänga med till kyrkan, dricka vin och spela piano som en annan fantom? Han hade ju ändå nyckeln dit..
Tja, det lät ju som en onceinalifetime-förfrågan. Varför inte.
Rätt mysigt att sitta i en mörk och tom kyrka mitt i natten med enbart tända ljus, dela en flaska smarrigt rosé och spela mika-låtar på orgeln samt prata gamla minnen. Tog en tripp till tornet och kollade på utsikten över nejden samt spelulerade i vilka de olika människor vars namn finns inristat i bjälkarna kan ha varit o vad dom möjligen gjorde där i tornet i början av 1900-talet som var värt att skriva under på.
Gav mig av hemåt när vinet var slut framåt småtimmarna och höll på att köra i diket av trötthet. Men sömnen lät vänta på sig, jag hamnade på tråden med ytterligare en gammal goding och språkade så fram till fyra nångång. Då konstaterade jag att jag hade varit vaken och igång i närmare 43 timmar och att det kanske var bäst att stänga såväl limpsaxen som de rödsprängda stirrgloberna. Sagt och gjort.
Vaknade ganska nyligen och städade hela lägenheten i ett anfall av något jag inte kan sätta ord på. Idioti kommer nog närmast. Ska ut och köpa proviant nu. Sen tänker jag avlida, goa herrskapet.
På rödögt återseende.

Jag är slut som människa. Helt och hållet slaktad i kropp och i själ. Men ack så kul jag haft.
Det bar iväg till Sundsvall igår. Jag och min trogna vapendragare Emilia ansåg att det var dags att beskåda The Ark ytterligare en gång, dom är ju så tokigt mysiga att se och höra. Vi akutköpte lite biljetter och bunkrade med lite öl, sedan tilbringade vi närmare två timmar i en park i Gävle i väntan på tåget, då vi varit lite väl förutseende med tidsmarginaler.
Grejen med Sundsvall är att man måste åka dit med Emilia. Det händer alltid en del lustigheter när man åker till Sundsvall med Emilia, speciellt när det kommer till var man ska tillbringa natten. Senast vi var där fick vi vackert slagga på ett hem för dementa, där vi kände att vi smälte in ganska bra. Men denna gång skulle det bli annorlunda, för nu hade vi varit duktiga och bokat tåg hem och grejer. Ack så vi bedrog oss.
Kom dit runt fyra på eftermiddagen och satte oss i solen vid gatukyrkan för att inta våra öl och känna oss somriga. Mitt under den fantastiske trubaduren Bengt och lille Morgans framförande anslöt sig även tre glada själar till som också var på konserthumör. Vi klämde tacos och langos och öl och var redo för lite aktion. Väl inne på området kom Emilia och jag på att vi var allt för fattiga och fina i kanten för att betala femtio kronor för öl i ett plastglas, så vi övergav våra kamrater i ett tält i syfte att hitta Billig Öl, med löfte om att snart komma tillbaka. Oturligt nog började det ösregna när vi spanade efter trevliga pubar och vi kastade oss därför in på det första bekanta namnet vi kände igen, Bishops Arms. Där var inte ölen billigare, men det var finare glas och bekvämare stolar. Jag gjorde bort mig då jag försökte beställa en pint och uttalade det precis som det stavas. Såg genast två ölkännare flytta sig några stolar längre bort från oss. Där satt vi då i godan ro och drack vår dyra öl (i vanliga små glas, ingen pint) och funderade över om det hade slutat regna än. En trevlig grabb vid bordet bredvid upplyste oss om att det hade det gjort. Innan vi visste ordet av satt vi vid den trevlige grabbens bord med hans fyra lika trevliga grabbkamrater som insisterade på att bjuda oss fattiga stackare på dricka. Stoj och stim tills klockan blev mycket och det var dags att dra sig utåt. In i ett tält, ännu mera öl, sedan The Ark! Hej vad det gick, Ola var läcker som alltid, dom uppfyllde alla förväntningar med bravur och vi tjoade och tjimmade tills rösterna sprack. Sen var klockan ännu mer och det var dags för langos och hemfärd. Vi smet förbi en 200-meterskö och snöt åt oss två langos framför näsorna på de utsvultna stackare som säkert stått där sen urminnes tider.
Då ringer de trevliga grabbarna och vill ha med oss på efterfest. Detta gick givetvis inte då vi var panka och redan hade våra biljetter hem. Men dom var lite envisa och vi kände för att utveckla Emilias impulsiva sida litegrann, så under löfte att dom skulle betala våra biljetter hem imorgon (läs: idag) så sket vi i att hoppa på tåget och stannade kvar i hopp att dom inte bluffat. Vips kom dom i taxi och kastade pengar på oss tills vi hade mer än när vi åkte upp, sedan frågade vi vad som fanns på schemat.
"Vi ska till ett ombyggt mentalsjukhus och dricka massor med öl!"
.....
Okej.
Det visade sig vara ett hotell som faktiskt varit ett mentalsjukhus en gång i tiden, med underbart otäckt upplysta sjukhuskorridorer som man gick vilse i hela tiden. Det mesta som skedde där inne är tyvärr censurerat, men gossarna var då små under av charm och vältalighet.
Dagen som är idag, och egentligen fortfarande igår (?) då jag inte har sovit en enda timme inatt, har varit lång och en smula bakfull, så att säga. Ölet flödade.
Jag tänker kasta ut lite obetalbara citat som kanske kan ge en bild av vad som skett under den gångna natten. Aldrig har jag då varit med om något så absurt roligt.

T - Han (C) har fan koncentrationsförmåga som en sked...
C - Är det positivt eller negativt?

En av de charmiga gossarna fattade tycke för mig och utövade sin primitiva grottmannacharm i försök att få omkull mig. Jag var ett svårflörtat objekt, skrattade mest åt allt han gjorde.
Grova sexuella anspelningar dyker upp här nedan, känsliga läsare varnas.

T - Men sluta nu, jag vill sova!
C - Vadådå?
T - Men det är min mutta!
C - Ja, men det är ju mitt finger...

"Ligg still och håll käften!"
- Desperat kille försöker förföra en hysteriskt skrattande Tova.

"Men släpp brösten!"
- Samma desperata kille testar nya knep.

"Äre smarrigt?"
- Tova är ohyggligt sexig under orala övningar.

C - Jag är full, kommer inte ens få den halvhård.
E - Blir det inte ens mysballe?
- ... vad det nu innebär.

"Hur fan ska vi hitta härifrån? Vi befinner oss på ett mentalsjukhus mitt ute i skogen."
-Emilia, uppgiven och bakis morgonen efter.

Jag skrattar fortfarande. Och nu ska jag ta igen förlorad sömn, 20 timmar minst. Väck mig om det vankas festligheter.

Igår var en fasligt oproduktiv dag. Jag hade tusen saker att göra men uträttade dessa på ca 20 minuter, sen låg resten av dagen ändlös och tom framför mig. Vad göra? Jag öppnade en bok och släppte den inte förrän runt tio på kvällen. Den var bra.
Imorse vaknade jag flera gånger, men huvudet gjorde ont så jag ville inte stiga upp. Första gången jag vaknade var när Eva Cassidy sjöng om guldfält väldigt högt i mitt öra, andra gången var när mamma smög runt i lägenheten med en brinnande kvist av okänt ursprung och mumlade nåt om att röka ut bakterierna. Jag begrundade detta med ännu lite sömn, Sen fick jag reda på att det vankades bad och sol och att det faktiskt var flera grader varmt ute, så då var det dags att stiga upp och tigga skjuts, till min moders stora förtret. Fick några sköna timmar i sanden iaf och byggde ett vackert sandslott. Det bästa världen har skådat, om jag inte har fel.
Nu är jag lat och full av vattenmelon, ska nog slöa en stund innan jag måste göra mig anständig nog att visa mig på stan, ty det kom en förfrågan om öldrickande. Inte mig emot.
Imorgon bär det förmodligen av mot sundsvall och ett spontanbesök på gatufesten. Ska äta lite jordgubbar i solen och avnjuta sommarens enda spelning med The Ark. Das is godt, ja.
Någon som har ett jobb till Tova?

Jag har tillbringat det senaste dygnet hos min mor, då hon har den skönaste existerande extramadrassen i hela gästrikland. Det medföljer oundvikligen djupsinniga disskussioner när man tillbringar tid här. Mor och jag har under tedrickande och cigarrrökande betat av allt från evolutionsteorin till latinets historia, kvinnoförtryck och mayariketrs kalendersystem under olika övernattningstillfällen. Igår handlade det om män.
Vi delar då teorin att männen styr världen och att detta är dumt. Vi har diverse förslag på varför det blivit så men kommer ofta till slutsatsen att allt är religionens fel. Utan religionen skulle det ha inträffat ca 100% mindre krig i världen, folk skulle slippa bli förtryckta och kunna ta bättre hand om sig själv. Men män då, alltså.
Varför är folk otrogna, frågade vi oss. Vi har redan under tidigare disskussioner kommit fram till att allt egentligen går ut på att fortplanta sig och föra arten vidare, liksom det är för alla levande skapelser här på vår lilla jord. Ocvh givetvis behöver man då någon som är kapabel att fortplanta sig. Medan vi arma kvinnor enbart kan producera avkomma absolut högst en gång per år söker vi givetvis någon som kan befrukta våra ägg, så var det bra med det. Har vi det gjort är vi nöjda, och då vill vi bara ha någon som kan hjälpa oss ta hand om ungen när den kommer. I värsta fall klarar vi dock oss bra själva.
Män däremot vill befrukta så många som möjligt då dom faktiskt är kapabla till detta. Överallt ska säden spridas för att få så många avkommor som möjligt. Därav den starka sexualdriften som leder till otrohet. En man i medelåldern som är gift med en jämnårig kvinna har ofta affärer med yngre kvinnor för att dom är fruktsamma, till skillnad från klimakteriekvinnan han är gift med.
Jobbigt läge för samtliga äldre damer.
Varför kvinnor är otrogna kom vi inte med något bra svar på, då vi är ohyggligt partiska.
Slutsatsen vi kom fram till var iaf att man kanske borde skippa svartsjukan och låta folk knulla runt bäst dom vill, då det förmodligen är en omedveten uråldrig instinkt.

Och att man borde avveckla all religion överhuvudtaget.
Say what, now?

Jag tänker på födelsedagar. Nu är det dock ganska länge tills jag har den äran, tack och lov. Det smög bara sig på mig när jag satt på bussen häromdagen.
Att fylla år. Det är ett ganska lustigt uttryck om man tänker på det. Vi gratulerar varandra till att ha fyllt ännu ett år med.. vad?
"Bra gjort, du har hållit dig i livet ytterligare tolv månader". Om jag varit dödsjuk, om jag levt i ett krigshärjat land eller på sibiriens kalla slätter skulle jag gratulerat mig själv varje dag om jag lyckades hålla hjärtat bultande över natten, men jag är frisk, här är det frid och fröjd och alltid 15 grader och mulet.
Missförstå mig nu inte, jag gillar födelsedagar. Framför allt att fira andra. Det är mest uttrycket jag tänker på.
Vissa dagar när man vaknar önskar man ju att man inte gjort det. Munnen smakar fimp, huvudet bultar och ditt innanmäte leker hela havet stormar; bakfylla deluxe. Om något fruktansvärt har hänt, du öppnar ögonen och önskar se pärleportens glans framför dig. Eller bara sådana dagar då allt är i gråskala och inget känns värt att vara vaken för.
Gratulerar, du har just kommit ett steg längre mot att fylla ditt år.
Och det finns andra dagar. De du aldrig vill ska ta slut. De man med glädje lägger på hög i minnet för att senare plocka fram och bara le åt.
Att hålla sig vid liv ett år är inte svårt. Så länge man följer instinkterna att sova, äta och gå på toaletten när det krävs samt inte gå ensam i en gränd en mörk natt är det faktiskt ganska svårt att misslyckas.
Att fylla ett år med något som är värt att bli gratulerad för?
Blir lite knepigare. Bäst jag börjar jobba på detta innan jag går vilse och hamnar i en mörk gränd.
Då kan det vara kört.

-